Korruption
Det finns inte någon svensk rättslig definition av begreppet korruption och inte heller någon konsensus i samhället om hur begreppet ska definieras. Däremot är det tydligt att korruption inte är förenligt med rättsstatliga principer. Regeringen har tagit fasta på en definition av begreppet korruption som också riksdagen har ställt sig bakom. Den definitionen är "att utnyttja en offentlig ställning för att uppnå otillbörlig vinning för sig själv eller andra".
Korruption omfattar en rad olika beteenden
Regeringens breda definition av korruption innebär ett fokus på utnyttjande av en offentlig ställning, det vill säga att offentlig makt missbrukas. Det kan handla om så kallade enpartsförhållanden, där en tjänsteperson själv tar initiativet till att utnyttja sin position. Det kan även handla om ett tvåpartsförhållande, där en extern person påverkar eller drar nytta av en tjänsteperson på ett otillåtet eller olämpligt sätt. Det behöver alltså inte bara handla om att gynna sig själv. Det kan även handla om att gynna andra. Gynnandet och den otillbörliga vinningen behöver heller inte handla om pengar. Det centrala är att vinningen inte hade varit möjlig utan att missbruka en offentlig ställning.
Den breda definitionen innebär att en rad oönskade beteenden räknas som korruption. Det handlar exempelvis om kriminella handlingar såsom mutbrott och bedrägeri, men det kan också vara företeelser som är olagliga, men som inte omfattas av straffrättens bestämmelser. Det kan till exempel vara sådant som strider mot krav på objektivitet eller liknande principer i regeringsformen, förvaltningslagen eller lagen om offentlig anställning. Korruption kan också vara sådant som är lagligt, men som ändå är olämpligt. Det kan till exempel handla om att låta bli att följa interna rutiner och regler där objektiviteten går att ifrågasätta. Alla sådana händelser är inte korruption, men de kan vara det om det uppstår en otillbörlig vinning.
Korruption behöver inte vara medvetna handlingar
En bred definition av begreppet korruption innebär i praktiken att myndigheten inte enbart kan utgå från att korruption består av överlagda och medvetna handlingar. Det kan även röra sig om handlingar som är omedvetna eller agerande som beror på okunskap eller oaktsamhet. Det kan också handla om hur en organisation och dess medarbetare värderar frågor som exempelvis rör opartiskhet, transparens och legitimitet, samt normer som styr hur medarbetare agerar i olika situationer.
Alla myndigheter kan och bör arbeta medvetet och strukturerat mot korruption
Statskontoret har identifierat fyra områden som är särskilt viktiga i myndigheters förebyggande arbete mot korruption.
- Ledning och organisering: De som har ledande positioner vid statliga myndigheter har särskilt viktiga roller i arbetet mot korruption i förvaltningen. Genom att ta initiativ till olika aktiviteter kan myndighetsledningar skapa förutsättningar för ett strukturerat arbete mot korruption.
- Kunskap och medvetenhet: Kunskap om korruption hos anställda är centralt för att kunna förebygga och hantera korruption vid myndigheter. Myndigheterna och deras ledningar behöver se till att medarbetare och chefer har tillräckliga kunskaper om vilka lagar och regler som gäller, samt vad det innebär att arbeta i staten och därmed vara en del av den demokratiska styrkedjan.
- Ett riskbaserat arbete: Ingen offentlig verksamhet är helt befriad från korruptionsrisker. Riskerna kan däremot se olika ut, vara mer eller mindre omfattande och leda till olika former av skador. Riskanalyser är ett verktyg för att identifiera risker, anpassa åtgärder och öka riskmedvetenheten bland anställda.
- Åtgärder mot korruption: Myndigheter kan vidta en rad olika åtgärder mot korruption vilket kan ha en direkt inverkan på hur ofta korruption uppstår. Åtgärderna kan också bidra till att de anställda blir mer medvetna om riskerna för korruption, och därigenom bidra till att skapa en kultur mot korruption på myndigheten.
Myndigheter möter olika korruptionsrisker men det finns vissa gemensamma riskområden
Myndigheter möter i viss utsträckning samma typer av korruptionsrisker. Riskområden som är generella för alla myndigheter är:
- Upphandling och inköp
- Rekrytering
- Informationssäkerhet
- It-säkerhet
- Bisysslor
- Gåvor och representation
I vissa fall behöver myndigheter ta höjd för andra korruptionsrisker än de allra vanligaste, bland annat beroende på vilket verksamhetsområde som myndigheten verkar inom. Riskområden som är mer kopplade till en viss typ av verksamhet omfattar till exempel ärendehantering, tillsyn, utbetalningar och hantering av känslig information.
Det finns även andra omständigheter som kan påverka hur utsatt en myndighet är för korruption, exempelvis myndighetens organisation, struktur samt interna och externa förändringar. Exempel på sådana är hög personalomsättning, omorganisering eller att myndigheten växer eller får nya uppdrag.