Likvärdighet och kompetensförsörjning är två bestående utmaningar när staten styr kommunsektorn
Statskontoret har analyserat utvecklingen av statens styrning av kommuner och regioner 2020–2023. Vår analys visar att en stor del av styrningen har syftat till att höja kvaliteten i kommunal verksamhet, eller att öka likvärdigheten i de välfärdstjänster som kommuner och regioner erbjuder. Men det finns hinder för att uppnå målen med styrningen. Bland annat skickar staten ut fler styrsignaler än vad många små kommuner har kapacitet att hantera. Det innebär att de inte kan agera på styrningen på det sätt som regeringen har tänkt, och att styrningen får olika resultat i olika kommuner.
– Statskontorets analyser har under ett antal år visat att staten ökar styrningen av kommunsektorn över tid. Men framöver behöver staten ta större hänsyn till de olikheter som finns inom kommunsektorn. Det är särskilt viktigt för att små kommuner ska kunna klara sina uppgifter. Det skulle också göra förutsättningarna mer likvärdiga, säger Statskontorets generaldirektör Annelie Roswall Ljunggren.
En annan faktor som regeringen behöver ta större hänsyn till när den styr är tillgången till personal i kommuner och regioners kärnverksamheter, till exempel sjuksköterskor, undersköterskor och lärare. När staten vill höja ambitionsnivån för kommuners och regioners verksamheter behöver det finnas tillräckligt med personal för att klara nya åtaganden. Men det finns en nationell brist på personal inom många av kommunsektorns verksamhetsområden. Det innebär att det redan i dag kan vara svårt för kommuner och regioner att klara alla sina uppdrag. Styrsignaler som syftar till att höja ambitionsnivån riskerar då att försämra den befintliga verksamheten, eftersom samma personal ska göra mer än tidigare.
Regeringen har utvecklat styrningen i vissa avseenden – till exempel genom bättre stöd och genom mer dialog
Vår analys visar också att kommunerna upplever att stödet har förbättrats inom vissa områden, till exempel inom skolan och socialtjänsten. Myndigheterna upplevs ha blivit mer verksamhetsanpassade, och att de i dag ger ett mer bearbetat och användbart stöd till kommuner och regioner.
Ett styrverktyg som regeringen har använt mer under perioden är dialog, i form av dialoguppdrag till centrala myndigheter. Det innebär att staten regelbundet för strukturerade dialoger med kommuner och regioner, i syfte att skapa bättre förutsättningar för att nå målen. Dialoger kan i jämförelse med andra styrverktyg vara enkla för statliga myndigheter att anpassa utifrån kommuners och regioners olika mottagningskapacitet. Vi bedömer också att dialogerna kan bidra till att staten får mer genomslag för sin kunskapsstyrning.
Styrningen får flera negativa konsekvenser för kommunsektorn
Vår analys visar att styrningen får flera negativa konsekvenser för kommunsektorn som i förlängningen försämrar statens möjlighet att nå de avsedda målen med åtgärderna. I dag finns mer kunskap om de negativa konsekvenser som statens styrning kan föra med sig i kommuner och regioner. Det finns därför en förväntan från kommunsektorn att staten anpassar styrningen utifrån den kunskapen.
– Vi ser att även om de riktade statsbidragen är en viktig finansieringskälla är de också det styrmedel som medför flest problem för kommunsektorn. De ger ofta osäkra planeringsförutsättningar och försvårar ett effektivt resursutnyttjande. Riktade statsbidrag medför också höga administrativa kostnader för såväl kommunsektorn som staten. Bidragen kan dessutom binda kommunernas egna resurser när statens stöd upphör. Staten vill se långsiktiga resultat av sina ekonomiska satsningar, medan kommunsektorn försöker hitta sätt att undvika att bidragen skapar långsiktiga kostnader, säger Statskontorets generaldirektör Annelie Roswall Ljunggren.
Den fördjupade analysen bygger på Statskontorets årliga kartläggningar
Statskontoret har följt utvecklingen av statens styrning av kommuner och regioner under sex år. Vi har gjort årliga kartläggningar sedan 2017, och ytterligare en fördjupad analys, 2019.
Idag publicerar vi en fördjupad analys av utvecklingen 2020–2023 och en kartläggning av utvecklingen under 2022. I kartläggningen redovisar vi nya och förändrade styrsignaler riktade mot kommunsektorn. Vi redovisar till exempel nya och ändrade lagar och förordningar som vi bedömer får en betydande påverkan på kommuner eller regioner. Vi redovisar också ett flertal uppgifter om statsbidrag riktade till kommunsektorn.
Läs och ladda ned rapporten Att styra de självstyrande – En analys av statens styrning av kommuner och regioner
Läs och ladda ned rapporten Utvecklingen av den statliga styrningen av kommuner och regioner 2022