Fristående utvärderingsmyndigheter - en förvaltningspolitisk trend?

Att organisera utvärdering i sektorsspecifika myndigheter som är fristående i förhållande till politikens implementering är en företeelse som tycks bli allt vanligare; bara under de senaste åren har det bildats flera nya utvärderingsmyndigheter inom olika områden.

Samtidigt är det en utveckling som vi inte vet så mycket om. Vilka är drivkrafterna bakom inrättandet av fristående utvärderingsmyndigheter? Vad ska myndigheterna göra och hur är de utformade? I denna skrift beskriver vi de fristående utvärderingsmyndigheterna och den roll som de är tänkta att spela i det politiska systemet. Syftet är att belysa och problematisera denna pågående utveckling i statsförvaltningen.

Studien visar att de fristående utvärderingsmyndigheterna utgör en blandad grupp. De har tillkommit under olika tidsperioder, i olika sammanhang och i olika syften. Det finns vidare skillnader när det gäller såväl uppgifter och resurser, som regeringens styrning av myndigheterna. Gemensamt för de studerade myndigheterna är emellertid att de alla är små myndigheter med stora uppgifter. Det innebär också att de har gemensamma utmaningar. En central fråga som diskuteras i studien är myndigheternas möjligheter till oberoende, i förhållande till politikens implementering och utformning såväl som till sektorn i stort.