Myndighetsanalys av Folkhälsomyndigheten

Vi bedömer att Folkhälsomyndigheten i huvudsak fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Bildandet av Folkhälsomyndigheten har lett till en ändamålsenlig organisation för det samlade folkhälsoarbetet på nationell nivå. Att ansvaret för smittskyddet samlats i en myndighet har stärkt det nationella smittskyddet. I rapporten pekar vi på hur Folkhälsomyndighetens samverkan med och stöd till myndigheter, kommuner, regioner och andra aktörer kan förbättras för att uppfylla målgruppernas behov bättre i olika folkhälsofrågor.

Vi bedömer att Folkhälsomyndigheten bör fortsätta att vara en enrådighetsmyndighet. Myndigheten klarar av att väga olika perspektiv mot varandra, vilket annars hade varit ett skäl för att gå över till styrelseformen. Men den interna ledningen och styrningen i myndigheten behöver förbättras i flera andra avseenden. Vi anser bland annat att Folkhälsomyndigheten bör omfattas av internrevisionsförordningen.

Vår analys visar att Folkhälsomyndighetens ekonomiska situation innebär en utmaning när verksamheten behöver anpassas utifrån ett nytt normalläge efter pandemin. Vi bedömer också att regeringens styrning av Folkhälsomyndigheten försvårar myndighetens långsiktiga arbete.

Styrningen av resursanvändningen och verksamheten behöver hållas samman bättre

Folkhälsomyndigheten behöver styra både hur de använder sina resurser och själva verksamheten mer sammanhållet. I det ingår att myndigheten behöver ha tydligare ramar för hur de följer upp sina verksamheter och att myndigheten behöver utveckla såväl resultatredovisning som budgetunderlag. Det är viktigt när de nu ska anpassa verksamheten till ett nytt normalläge.

Vår analys visar att myndighetens chefer styr på olika sätt. Alla chefer tar till exempel inte lika stort ansvar i att återkoppla till medarbetarna i deras arbete. Cheferna behöver få bättre stöd i hur de ska utöva sitt ledarskap. Vi anser vidare att myndigheten behöver arbeta mer strategiskt med sin kompetensförsörjning. Det behövs för att säkerställa att de har kompetenser som matchar myndighetens prioriteringar och för att myndigheten snabbt ska kunna skala upp i en kris.

Vi bedömer också att regeringen skulle kunna förbättra Folkhälsomyndighetens möjligheter att planera sin verksamhet om verksamheten i högre grad finansieras via förvaltningsanslaget. Myndigheten skulle då lättare kunna prioritera i verksamheten utifrån sitt instruktionsenliga uppdrag.

Stödet behöver bli mer verksamhetsanpassat

Vår analys visar att Folkhälsomyndighetens kunskapsunderlag inte alltid är tillräckligt verksamhetsanpassade för att komma till konkret nytta hos regioner och kommuner i deras folkhälsoarbete.

Det är inte tydligt vilka frågor som myndigheten anser är mest prioriterade att samordna eller vilka aktörer som är viktigast för dem att stödja. Myndigheten behöver utveckla en strategisk inriktning för detta arbete, ta fram en modell för att hur de ska kunna arbeta mer processinriktat med sitt kunskapsstöd och bli bättre på att internt samverka kring dessa frågor. Det är viktigt att modellen tar sikte på hur myndigheten kan främja en metodutveckling inom områden där kunskapsläget är oklart. Annars finns det en risk för att huvudmännen gör olika utan att någon tar ansvar för att utveckla kunskap inom dessa områden.

Enligt instruktionen ska Folkhälsomyndighetens verksamhet stå på vetenskaplig grund. Vi bedömer att regeringen kan stärka myndigheten i dess stödjande roll om instruktionen i stället pekar på att myndigheten ska bidra till att folkhälsoarbetet på nationell, regional och lokal nivå bedrivs enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. En sådan förskjutning i perspektiv skulle underlätta för myndigheten när den ska prioritera att ge stöd till metodutveckling när kunskapsläget är oklart.

Statskontorets förslag

Statskontoret föreslår att regeringen:

• i högre grad finansierar Folkhälsomyndighetens verksamhet via förvaltningsanslaget och minskar antalet särskilda regeringsuppdrag
• föreskriver att Folkhälsomyndigheten ska omfattas av internrevisionsförordningen
• ändrar skrivningen i Folkhälsomyndighetens instruktion att verksamheten ska stå på vetenskaplig grund till att myndigheten ska bidra till att folkhälsoarbetet på nationell, regional och lokal nivå bedrivs enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

Statskontoret föreslår att Folkhälsomyndigheten:

• säkerställer att styrningen av resursanvändning och verksamhet blir mer strategisk och sammanhållen, bland annat genom att använda sig av den nyligen förstärkta organisationen runt generaldirektören
• tar fram tydligare ramar för uppföljningen av verksamheten, utvecklar resultatredovisningen så att den tydligare visar hur myndigheten fullgör sina uppgifter samt utvecklar budgetunderlagen så att det blir tydligare varför myndigheten behöver de önskade resurserna
• utvecklar stödet till chefer i hur de ska utöva sitt ledarskap, och förtydligar att de har ett ansvar för att stödja medarbetarna och att arbeta utifrån en helhetssyn på myndighetens verksamhet
• tar fram en strategi för kompetensförsörjning för hela myndigheten, som fungerar både i ett normalläge och under en samhällskris
• utvecklar en strategisk inriktning för arbetet med att samordna det breda folkhälsoarbetet, som visar vilka områden som är mest prioriterade och vilka aktörer som är viktigast att stödja
• arbetar mer processinriktat med sitt kunskapsstöd för att säkerställa att stödet når ut till och kommer till konkret nytta hos målgrupperna
• ser över hur arbetet med kunskapsstöd bäst kan samordnas inom myndigheten, bland annat genom att ta ställning till vilka interna samordnande forum som behövs och vilka mandat som de ska ha.